Nu har vi kommit igång med löpträningen igen och ska försöka att springa ett par gånger i veckan. Jag har varit ute några fler gånger då J tränat annat. Vissa tillfällen känns det jättebra och orken finns där medan det vid andra tillfällen är helt tvärt om, tunga ben och ingen ork konditionsmässigt.

Förra veckan sprang vi på måndagen, ca 5 km, och på tisdagen körde jag ett spinningpass. På torsdagen planerade jag att springa igen och siktade på 6 km. Men det gick inte som jag önskat, troligen var jag fortfarande för trött i benen efter måndagen och tisdagens träning. Men jag lyckades ändå springa 4 km i ett sträck och gå någon km. Eftersom jag ville klara en lite längre distans sprang jag på löpbandet på gymmet så jag samtidigt kunde hålla koll på tempot.Jag var ju rätt besviken när jag kom hem på kvällen men tänkte sen att det bara är att köra vidare. Låta benen vila några dagar och komma igen nästa vecka.

Så i måndags gav vi oss ut igen. Den här gången hade jag tittat ut en runda på kartan som var ca 6 km. J var positiv men vi byggde inte upp så mycket förväntningar utan tänkte att om det nu blir allt för jobbigt så är det ju inte hela världen att gå någon minut, målet var istället bara att klara av den distansen.

Hela rundan gick i ett lugnt tempo, ca 6.30 per km efter uträkning i efterhand, lite lägre tempo i början och kunde öka mot slutet. Och gissa vad, vi klarade hela sträckan som totalt blev 6,7 km. När vi gick i ”mål” hemma gjorde vi en high five och var väldigt nöjda med oss själva. Det kändes riktigt bra, det var såklart jobbigt periodvis, men känslan efteråt var skön.

Nu är det bara att fortsätta köra på och så ska vi sikta på att vara med på Midnattsloppet nästa år, och inte bara titta och heja på andra.